måndag 29 oktober 2012

Äntligen...

...är jag gift och förlovad "igen"! ;)

Lite svullet finger än men det funkar!

Som jag berättat förut så var jag tvungen att kapa vigselringen i slutet av min graviditet medan förlovningsringen gick samma väg först för några veckor sedan. Tråkigt som tusan men nödvändigt :(
Läs om ringkapningarna här och här

Nu är dom iaf på plats igen och jag är så själaglad ❤

Kylan har slagit till och när jag åkte till jobbet 05.00 imorse så visade mätaren på -13 grader *burr* Vi är visserligen väl rustade häruppe med motor- och kupévärmare i 99% av bilarna men ändå... Det tar ett tag att acklimatisera sig varje vinter och det gäller att ta rätt jacka- varma vinterjackan- när man ska ut genom dörren!

Denna vackra bild tog jag nere vid småbåtshamnen när jag var ute och sövde Sally i vagnen för någon dag sen. Vi bor så fint till och att vi har koll på jobbet även när vi är lediga stör oss inte nämnvärt ;)

Avstannad fabrik under storstopp

Snart är det bokläsardax i sängen, jag ska bara kramas och surra lite med barnen som kommit hem från sina andra familjer ikväll. Alla kidzen har höstlov nu i veckan och jag gissar att deras tider kommer att vara allt annat än anpassade efter en kvällstrött, arbetande mamma. Som tur är så brukar Matte ställa upp i ur och skur, tid och otid när barnen ska skjutsas och hämtas hos vänner och vid idrottsaktiviteter. Min uppgift har mer eller mindre blivit att ta hand om lillskrot och hålla mig hemma på kvällarna när hon ska sova eller har somnat för natten- som vanligt så är "min syssla" mer osynlig för omgivningen och det som är tråkigt är att det som syns utåt blir mer uppskattat av omgivningen. Låter surt men är sant :)
Nåväl, eftersom jag ska upp 4.30 så ska jag krypa till sängs... och finnas till hands om snorpan vaknar- och Matte ska hämta bonusdottern hos kompisar om några timmar ;)

Ta hand om er!
KRAM

söndag 28 oktober 2012

Vilodagen...

...blev inte vilodag för alla. BästMattes kompetens behövdes på jobbet idag så han åkte iväg för några timmars stopparbete. Han är duktig min man ❤ Lite tråkigt är det att han jobbar eftersom vi skulle mysa, socialisera i vår bekantskapskrets och ta dagen som den kommer... men men... lite plåster på såren är att han tjänar oförskämt bra när det är utkallning på helg, så reskassan till USA förbättras :)

I fredags när han slutade kl 18 och egentligen gick på långledigt så hade jag förberett lite mys till hans hemkomst

Sorry för att jag bjuder på samma bild två ggr :)

Även en äkta make blir glad när han får en blomkvast! Just den här är från Tistel i Norrfjärden

Besöket hos sjukgymnasten i torsdags gick bra men det höll på att sluta med en öronvridning för maken. 13.00 skulle han sluta för att hinna duscha, byta om och komma hem innan jag skulle iväg. Pannsvettig av stress och med nio minuter till godo ringde jag han 13.36 när han inte dykt upp och med andan i halsen svarar han "jag kommer om fem minuter!" Jo tjena! Jag hörde att han fortfarande var kvar på jobbparkeringen så jag morrade fram att han fick komma och hämta snorpan på Stepin, sen slängde jag på henne kläderna, in i bilen och iväg med en rivstart. Precis när jag knäppt loss henne från barnstolen och kånkat på henne nästan till entrén, DÅ kom en svart bil i full karriär! Humpade över henne till skamlig, illaluktande arbetsklädd make och linkade in till receptionen där jag fick veta att sjukgymnasten hade hunnit efterlysa mig. Pinsamt! *muttrar* Att det varit gasläcka på jobbet och att han haft svårt att slita sig, den förklaringen mjukade inte upp mig så jättemycket just där och då ;) Nåja slutet gott, allting gott.

Sjukgymnasten E är fantastiskt duktig och det känns skönt att hon har 25 års erfarenhet.
Hon klämde, drog och nöp mig samtidigt som jag fick balansera på en fot, göra tåhävningar och en massa andra övningar. Jag blev lite paff när jag gjorde tåhävningar. Med båda fötterna samtidigt gick det bra men när jag gjorde med vänster fot så kom jag inte upp även om jag testade två ggr! Kändes helskumt men det visar hur mkt högerfoten avlastar och "hjälper" vänster fast effekten egentligen blir tvärtom, styrkan i vänster blir inte bättre på det sättet.
Hon tyckte att min onda fotled kändes mer "svampig" är den friska, svullnaden är fortfarande märkbar och jag har väldigt dålig styrka i den. Kort sagt så var hennes dom att foten är långt ifrån färdigrehabiliterad och att jag får räkna med minst två-tre månaders återhämtningstid! Ledbandet har fått sig en smäll, brosket på undersidan av fotknölen kan komma att ställa till med problem, svullnaden vid den läkta frakturen måste tas ner med is- allt detta tillsammans med min fibro var inget bra läge.... men allt kan bli bättre! :) Foten var i så dåligt skick att hon inte ens ville ge mig endel övningsuppgifter så om två-tre veckor ska jag dit igen för att komplettera mitt nuvarande schema som hon gav mig.
Så nu är det inte bara konditionen och övervikten som gör att jag måste ta mig i kragen och masa mig till Stepin- eller Sensia som dom heter nu- även foten måste tas tag i. Vi har ett jättefint gym på jobbet oxå med flashiga maskiner men jag tror att jag satsar på Sensia då jag lika har ett årskort där (som vi får via jobbet) och det är fem minuters promenad hemifrån. Det sista borde jag inte ha erkänt va?! ;) Skamligt så lat jag är!

Mina investeringar

Ett stort och ett litet fotledsskydd införskaffades samt ett tränings- gummiband. Skydden ska jag ha vissa stunder på dagen och vid vissa utföranden, tex vid promenad, men jag får inte ha dom för länge för då tränar jag inte upp styrkan.

Jag vill jobba heltid av många anledningar men tyvärr så fixar jag inte riktigt att utföra alla arbetsmoment som ingår på ett skift. Hittills har mina braiga kollegor fått rycka in och jag har gjort det jag har mäktat med. Tyvärr kommer detta att fortsätta ett tag till för på vårat rehabmöte som vi hade på FHV så kom det fram att det inte finns någon att sätta in i stället för mig- ingen som kör truck eller traktor. Jag försöker köra en liten stund varje skift men vissa skift räcker 30 minuters körning och jag är helt söndervärkt! Detta gör att jag inte kör mer det skiftet och då måste dom andra köra desto mer.
Även spring i trappor är något jag måste vara försiktig med och öka på allt eftersom styrkan återvänder.
Jag hoppas att mina kollegor tycker att min närvaro är så stämningshöjande och att det lilla strå jag drar till stacken kompenserar upp för allt dom får jobba extra! ;)

Det har varit lite för mycket av det dåliga på sista tiden så nu försöker jag fokusera på allt det goda jag har i min närhet- och det är rätt mycket om jag bara väljer att se det! :)

Det är en konst att glädjas åt det man har och inte sörja det man saknar- alla fixar inte det. Att stanna en stund i nuet och uppskatta det som får en att må bra- det är inte alla som tar sig tid att göra det. Att inte ta allt personligt och bry sig mindre om att vara alla andra till lags- det sägs att det kommer med åldern (så jag ser fram emot att åldras :))

Jag har en nära släkting som varit väldigt illa däran och som fortfarande är inlagd på las även om läget är mer stabilt. Det är såna gånger man tänker till en extra gång och uppskattar allt det vardagliga som man lätt tar för givet. Mina tankar finns hos hela den drabbade familjen och jag önskar av hela mitt hjärta att den fysiskt drabbade personen blir helt återställd! Då familjen själv har legat lågt på offentliga sidor så vill jag inte basunera ut vem det är men personen har funnits med under hela mitt liv och än är det många år kvar! ❤

Jag önskar er alla en skön söndag med några bilder

Spår i snön på farstukvisten

Nybadad fot på nybadad tjej

"Nån" har snott min mobil ;)

Sköt om er!!
KRAM

fredag 26 oktober 2012

En skön...

...fredagkväll önskar jag er alla!

KRAM ❤

torsdag 25 oktober 2012

Ingen stilpoäng till mig...

...idag heller! Snorpan fick en hostattack under lunchvilan och jag skulle ut och kolla läget, typ ge henne tutten om den åkt ut av lufttrycket. Första bästa skor jag såg var stora sonens gympadojjor och jag klev i dom- utan att behöva knyta upp och utan att behöva skohorn. Till saken hör att hans pråmar är strl 45 och mina fötter är mest nöjda i strl 39.

Sexy like clownen Manne ;)

Nåja, väl inne igen så kändes dojjorna rätt komfortabla och i och med att Pippi Longstocking rullar på vår tv dagarna i ända- då inte Lönnebergabusen gör det- så behöll jag dom på, kan poppis-pippi så kan väl jag! (sorry Simon, du ska få igen dom ;))
Missade en trevlig tjejlunch pga Sallys vila mitt i allt, men med tanke på min outfit så var det kanske lika bra ;)

Tyvärr gör sig inte bilden rättvis, det ser mer jävligt ut i verkligheten :)

Mitt hjärta smälte till en varm, blöt fläck imorse när lillskrot satt i sin barnstol och åt frukost. Jag böjde mig ner bredvid henne och la min högra kind mot hennes vänstra och sa "åh vad jag älskar dig!!" Då smög hon upp armen, la sin lilla hand på min andra kind och strök försiktigt! *suckar av glädje* ❤

Dagen i övrigt har börjat lugnt. Jag har hunnit vara huslig och tömt diskmaskinen, kört och hängt en tvätt och snart är tvätt nr två klar för tumling. Lillan är sövd ute i vagnen och jag har just renbäddat storsängen. Om en timme ska jag bege mig till sjukgymnasten och därefter blir det några timmars extrajobb på fabriken innan vi får sjunka ner i soffan och snarka i varsitt hörn. Trots få och fjuttiga hemsysslor så lär jag vara rejält knäckt innan kvällen, därför blir det inte att hårdjobba i em, jag är mest intresserad av att kika in i allt som normalt sett är slutet och igenbommat vid normal drift.

Sen kan jag tala om- på tal om hushållsarbete- att vissa inom familjen får ta på sig "mössan-av-skam" för under några dagar har vi letat badlakan och funderat var alla har tagit vägen! Ungarna har med knapp möda kunnat duscha efter gympa/ innebandy. Idag hittade jag fem påsar som hängde på en krok under trappen i hallen- fem stycken varav fyra innehåll handdukar! Tack och lov så var det ingen äcklig odör kring påsarna men å andra sidan hade det kanske varit bättre för då hade vi blivit uppmärksammade på att nåt förpestade luften- och vi hade haft ett gäng nytvättade frottebadlakan ;)

Härligt- ÄNNU mer tvätt!

Kolla in denna snygga skapelse;

"Blinka lilla stjärna där..."

Det är min snälla svägerska som gjort den här snygga väggdekoren som jag genast satte upp på husväggen, väl synlig från gatan. Det första BästMatte sa när han kom hem från jobbet var "har du redan satt upp julpynt" Excuse me?! Okej, vissa kanske tycker att det är extremt mycket jul över den fina stjärnan men då får jag bjuda på en tidig julpyntning. Jag själv anser den vara så fin att jag vill ha den uppe på väggen så länge det bara går! Det är ju färskvara så den håller ju inte året runt!
Övrigt "julpynt" kommer inte fram förrän första advent så min stjärna får glänsa i ensam majestät några veckor till ;)

Nästa helg är vi bjudna till ett 40-årsparty med rosa tema. Kul säger jag! :) Sist vi var bjudna på ett jämnårigkalas fick vi ställa in pga en hel natt på Sunderby sjukhus med lillsnorpan :( Förhoppningsvis ska det gå bättre den här gången!
Jag har iaf inhandlat lite rosa tingeltangel, rosa ögonskugga, lösnaglar och hör och häpna- lösögonfransar! Haha, ja hur det ska gå att få dit dom och hur jag ska få dom att sitta kvar hela kvällen, det blir spännande att se. Men jag har tänkt prova lite i förväg både med fransarna och med sminkningen. Idag passar det sämre för jag vill ju inte komma till sjukgymnasten eller på jobbet och se ut som en lightversion av en dragqueen ;) å andra sidan kanske jag bjuder maken på ett gott skratt i kväll :)

Nu verkar snorpan vara på G att vakna, det knorras i babyvakten så det är bäst att avrunda här!

Sköt om er!
KRAM

tisdag 23 oktober 2012

Att tolka tecken...

...är inte alltid lätt, men idag tolkar jag hejvilt!
Vi har varit och tittat, klämt på och provlegat i sängar. Nya sängar på möbelvaruhus. Continentalsängar, Tempursängar och andra dubbelsängar som kanske legat lite högre i pris än vad vi är värda ;) men som skulle vara bra för min värkande kropp. I våran nuvarande säng sover jag som crap! Vänder och vrider på mig, ligger jag på sida så bränner det i höften, ligger jag på mage så håller ryggen på att gå av. Jag vaknar aldrig utvilad och jag är så less!!
Nu är frågan den, är det nån ovan eller under oss som försöker ge oss en liten vink om något?! För varuhus nr ett som vi varit på har konkat för bara nån dag sen och varuhus nr två lågabrinner för fullt i detta nu! En slump eller?!
Vi avvaktar ett tag och tar nya tag om några dagar när vi har bearbetat detta ;)

Igår hade jag ett rehabmöte på jobbet tillsammans med min personalledare och läkaren och sjuksköterskan på vår företagshälsovård. Jag känner mig smått frustrerad över att min fotled är så dålig än, klen öm och ostadig. Enligt läkaren kan en rejäl stukning kännas av i ca ett halvår och med en fraktur på det så kan det ta uppåt ett år innan jag är helt återställd! Mindre roligt! Jag vill så mycket men klarar så lite! Har iaf fått en remiss till sjukgymnast på StepIn så på torsdag ska jag dit och höra hur jag kan träna upp styrka och stabilitet på bästa/snabbaste sätt! Sköterskan konstaterade oxå att min fibro knappast gör värken i leden mindre och att jag pga min inre stress över att inte vara fullt arbetsför, försämrar läget ytterligare! Det känns bra att jag får hjälp iaf, och att ett uppföljningsmöte är inbokat för utan feedback känner jag mig upphängd och nersläppt, lite out of control så att säga.

Idag fick jag träffa ett axplock av mina kollegor samt mina bästa skifteskollegor på jobbet. Vi har fabriksstopp just nu och på våran avdelning monteras en ny barrhugg in och denna mackapär med kringutrustning blev vi utbildade på. En mycket trevlig dag på företagets "konferensavdelning", enda otrevliga händelsen utspelade sig vid ett av dagens besök på dass (sorry men förr eller senare hamnar jag alltid på kiss- bajs- och dagisnivå!)

I vanlig ordning så hade jag lite tidsnöd ställt i relation till min nöd, så jag slet av mig brallan och damp ner på toastolen. *plask* lät det (nästan) bakom stora gumpen och jag tog mig svärande för pannan där jag satt. Givetvis hade jag för bråttom för att inspektera toaringen innan jag landade på den och med facit i hand så skulle jag ju ha gjort det! Nån hade lämnat nåt kvar åt efterföljande som råkade bli jag. Sur och äcklad försökte jag rengöra mig så gott jag kunde och när jag spolade efter mig så kollade jag- fylld av förhoppning- om det skulle stänka upp lite "rent" spolvatten på ringen, för den möjligheten fanns ju och i princip allt annat kändes mer lockande än kiss. Nähädå, inte ett stänk kom på ringen! Medan jag tvättade händerna så konstaterade jag krasst "härligt att gå omkring med nån annans kiss innanför mina byxor"! Hoppet tändes dock när jag rev av pappret från behållaren på väggen- det skvittrade lite vatten från mina händer och tänk om detta hände även den som varit på tronen före mig! För att inte bryta ihop helt så körde jag ett tanke- mantra där jag intalade mig själv att det var så det gått till och då kändes det genast lite bättre :)

Lillsnorpan fick vara hos sin faster och kusinerna idag när det körde ihop sig med min utbildning/BästMattes stoppjobb- tusen tack Maggan, V och A för att ni tog hand om juvelen! ❤

Trots att vi bara behöver barnomsorg sex dagar på sex veckor (en skiftcykel) så har vi börjat kolla upp om det finns plats för snorpan nån gång efter jul. Då slipper vi traggla och lösa problem med barnskötning varje gång nån av oss ska jobba extra eller gå kurs. Det kan finnas en bra lösning men jag återkommer till detta längre fram :)

Avslutar dagens långa, hattiga inlägg med en bild på coolingen som själv dragit fram sin fina stol och ser Pippi Långstrump på första parkett :)

Kärlek ❤

Sov gott alla fina läsare!!
KRAM

lördag 20 oktober 2012

Vid närmare eftertanke...

...så undrar jag vilken självbild jag har egentligen. Efter lite pillerknaprande så sätter jag mig i lilla bilen för att göra ett snabbt besök i ett av stans storköp. Bilstereon går igång och med ett glädjeskutt i hjärtat hör jag underbara låten "Händerna mot himlen" så jag vrider upp volymen... lite till... och lite till ;) Huvudet rycker likadant som på dom töntiga barkillarna i Jägermeisterreklamen (fatta hur lejd (=ful) jag måste se ut!) Då solen visar sig från sin bästa sida så är många grannar ute på sina gårdar och höstfixar. Jag hälsar glatt när jag smygkör igenom kvarteret och nog vinkar dom tillbaka, men blickarna jag får ser allt bra fundersamma ut. Med bra musik i popparn så blir gasarfoten lite lätt tung men på ett villakvarter får man behärska sin framfart även om jag helst skulle öka hastigheten i takt med volymen, köra ner rutan och klappa på biltaket samtidigt som jag högt och falskt sjunger med!
När jag kommer till en korsning och ska växla ner så inser jag att jag inte behöver göra det... jag har nämligen brummat fram på tvåans växel! Pinsamt! Och våran lillbil är dessutom som en jetmotor- i ljudnivå- och varvar värry mycket och värry högt. Det förklarar dom udda ögonkasten från alla jag mött!

När jag kommer ut på stora vägen som tillåter lite högre hastighet så känner jag mig som kråkan i "prästens lilla kråka" för även om ädla maken lämnat den för tillfället enda vinterskodda bilen hemma så är det förrädiskt halt i skuggpartierna på vägarna. Det gäller att köra som den tantiga förståndiga bilföraren jag kan vara.
Framme vid affären så slår det mig att jag åkt iväg i mjukisbrallor, Sally-fläckig tröja, oborstat hår och med gårdagens smink runt ögonen. Ingen puma direkt *suckar*

Så summa kardemumma- jag är ingen cool, fräsch brud utan en medelålders tant som likt en (slemmig snor-?) kråka sladdar fram i tillvaron och inbillar mig (eller hoppas) att jag är nån annan än den jag är. Men en sak vet jag iaf- snäll är jag då- precis som kossorna i hagen ;)
Ha en skön lördagkväll ❤
KRAM

Sticker ut näsan...

...i ett lååångt och gnälligt inlägg och räknar med att få en näsbränna eller tre för nu går säkert en och annan igång!

Men faktum är att jag och Ludvig L, ordförande i "Global Happiness Organization" är rörande överens;

Text från dagens världsblad PT

Kärnan i hela texten är lika läsbar och klar som självklar- i min värld. Jag vill inte påstå att jag är en exemplarmamma som alltjämt är trygg i min roll- långt därifrån- men jag anser mig ha ett ganska stort sunt förnuft. Att dagens barn ska ha och ha och ha- det vet jag och förutom media och samhälle så är VI föräldrar och vuxna i barnens närhet högst medskyldiga till att skapa ett behov. Vissa gånger utan att det egentligen är nödvändigt eller efterfrågas. Till vilken nytta?!

I varje barnrum ska det finnas en egen dator, en platt-tv, en smartphone, gärna ett bra surroundsystem, ett Wii/ Xbox/ Playstation eller liknande.
Är det så konstigt att våra ungar blir alltmer asociala?! Att dom snart inte behöver träffa sina vänner irl när det räcker med att chatta, sms:a, kommunicera på facebook, prata via viber, Skype och andra fiffiga sidor. Ibland behöver barnen inte ens försöka ringa eller cykla förbi nån kompis eftersom statusuppdateringar på fb visat att dom är upptagna med annat.
Jag tycker att utvecklingen är skrämmande, kalla mig gärna bakåtsträvare för det är jag till viss del men det står jag för! Vad hände med spontanlek, kila över till varann och knacka på dörren, utevistelser?

Jag säger inte att all teknisk utrustning är dålig, det finns väldigt många fördelar oxå men genom att godkänna allt mer tid instänga vid tv, dator, mobiler osv så gör vi våra barn en björntjänst.
För att klara dagens skolgång så är tillgång till internet ett måste, hur många använder inte sidor till att plugga, söka information och öva på glosor? Info från lärare som exempelvis veckobrev kommer inte längre i pappersform utan det mailas och läggs upp på skolornas hemsidor. Sådana saker kan jag acceptera, det handlar inte så mycket om att just detta är fel.

Det är behovet hemmavid som skrämmer mig. Är det nödvändigt att uppgradera sin smartphone varje gång man fyller år då man inte ens fyllt tonåring? Är det nödvändigt att ständigt ha tillgång till uppkoppling på nätet, var man än är? Måste man ha appar som styr över hemmets tv-box, hushållets lampor och som är anpassat till vuxna? Ska man ha ett fb-konto några år innan "tillåtna åldern" 13 år? När har man nog mycket hum för att sålla vad som är okej att exponera för omvärlden, ex på instagram och fb? Detta är givetvis högst individuellt och skiljer sig milsvid mellan barn och man kan som vuxen styra sidorna till privat inställning, det fattar t.o.m en backande elefant som jag ;)

Vad andra än tycker och tänker så kommer jag att fortsätta tänka -don efter person och med det menar jag att en 10-åring inte ska förväntas vara värst när det gäller innehav av tekniska prylar när det samtidigt finns barn i familjen som är flera år äldre. Ju äldre man är desto större förmåner ska man ha men med det följer även ett större ansvar.

Sen försöker vi vara så rättvisa som möjligt vilket gjort att alla barn fått vänta med egen laptop till 10-årsdagen. Dom har haft en stationär att sitta vid innan dess, för vissa saker måste man ju ha datorn till, men det har inte varit nödvändigt med en egen förrän då. Tyvärr så har dom två stora barnen fått vänta längre än så men det är väl där nackdelen med "första- barns- principen" kommer fram ;) Stora sonen och stora dottern har banat väg åt efterföljande syskon :)

Att vara rättvis är inte alltid så enkelt när man är en mixfamilj! Även om man försöker hålla hyfsat lika regler och pratar ihop sig med "den andra familjen" så är ju alla olika individer som inte gör/ tycker/ agerar på samma sätt som vi gör/ tycker/ agerar. Det mesta brukar dock lösa sig med god kommunikation. Tack vare att en viss orättvisa ändå uppstår ibland så har vi kört med det för barnen förhatliga uttrycket "livet är inte alltid rättvist" ;)

Nä, sluta köpa barnen- ge mer av din tid och närhet så blir alla lyckligare i slutändan :)
Och kom ihåg (speciellt om du känner dig provocerad) att jag bara förmedlar mina åsikter, jag säger inte vad som är rätt eller fel!

Mina södervärkta händer klarar inte mer just nu, den eländiga årstiden Höst håller min kropp i ett hårt grepp och än verkar inte det onda vilja ge med sig! Men nu har jag iaf fått skriva av mig lite, flera dagar har gått sedan förra uppdateringen och då har jag ett uppdämt behov av att ordbajsa :)

Njut av hösten ni som kan, själv ska jag njuta av mina fem hemmavarande barns närvaro. Kanske framför tv:n med en film på boxeen, våra laptops brummandes på armstöden och med varsin smartphone i näven ;)

KRAM ❤

tisdag 16 oktober 2012

Hur i hela fanders...

...ska jag ta mig upp från soffan?! Kroppen är stel som en järnbalk :(

Fotat idag

Det snöar och blåser ute och min onda kropp har gått i strejk! Värken har smugit sig på mer och mer sista veckorna och nu är det riktigt illa, jag är så öm vid hudkontakt och värken rusar i kroppen likt en blandning av växtvärk/ myrkryp (eller tjillsen som vi säger här i pite (stavning?)) så jag vill helst bara ligga i soffan och vila, invirad i en skön stor filt. För trött blir jag, den ständiga värken tar på krafterna och nu känns det som att jag kan sova i flera dygn.
Inget tillstånd som gynnar arbetsliv eller social kontakt med nära och kära, kunde jag så skulle jag kokonga in mig ett tag.

Tyvärr så blir det sjuka kassan idag, eventuellt resten av veckan, inget jag gillar men vad att göra?! Jag kan inte "nöta ut" mina kollegor genom att ständigt och jämt vara halvfärdig på jobbet vilket leder till att dom måste täcka upp för mig för att lindra min värk! :(
Pga det blöta piskande vädret så sover lillskrot inne i sin spjälsäng och jag lägger mig nog med henne och andas ikapp i drömmarnas värld men innan jag gör det så ska jag värma mig med en mugg hett honungste.

Ta hand om er och glöm inte att uppskatta det lilla i vardagen, såsom en värkfri kropp!!
KRAM

torsdag 11 oktober 2012

Scrapmässan...

...som föreningen NLS anordnade förra helgen är till ända. Det var en av dom trevligaste helgerna på länge och dom tjejer som planerat och arrangerat har gjort ett hästjobb utan dess like!
Lokalerna var toppen, dom butiker som fanns på plats hade ett bra utbud, vinsterna i tävlingar/ lotterier var fina och alla demos mycket inspirationsgivande! Vi var drygt 70 pers som satt och scrappade och som sagt, när likasinnade kommer i lag så kan det bara bli hur trevligt som helst :)
En fotbollsklass fick och tackade ja till erbjudandet att sälja mackor, kaffe/te, drickor och pastasallad och det var ett bra alternativ om man inte ville gå ner på stan för att äta eller dra med sig egen matsäck. Vi fick ett mättande alternativ på nära hand och dom fick pengar till en klassresa ;)

Några av mina enkla barnalster som färdigställdes.

Jag är en riktig shopoholic när det är mässor! Detta är jag så medveten om så jag tar med mig minimalt med papper och blommor för jag vet att jag i slutändan alltid bär med mig större packning hem än dit ;)
Men det händer nåt i kroppen när man går bland butikerna, "vill ha" skriker varenda cell- och då måste jag ju helt enkelt handla *S*

Mitt hjärta svämmade över av lycka när mitt utmaningskort vann! Det anordnas flera tävlingar/dag och det är i slutändan vi deltagare som röstar på dom numrerade alster vi gillar bäst. En tävling är en kit-tävling, då får alla som vill vara med ett paket med likadant innehåll och utifrån instruktioner som medföljer så ska man skapa ett kort eller en LO. I år fick man inte använda annat än materialet från paketet och det var skitsvårt och dessutom var det inte min stil på innehållet så det blev en utmaning!
Jag knogade på med detta kort, från och till under hela dagen! Stundtals var jag så less att jag la det åt sidan och sa "nu skiter jag i det här!" Men likafullt så hamnade det under mina händer då och då ;)
Strax innan inlämningstid så hade jag mitt färdiga kort i handen- och jag lyckades vinna första pris i den korttävlingen!! Bland flera duktiga scrappare så vann jag... jag! *lycklig*
Att kortet dessutom betyder mycket känslomässigt gjorde ju inte saken sämre :)

Älskade stora sonen som flaxar iväg från boet och familjen...

Som sagt, inte alls min stil men det är väl det som gör en utmaning extra kul ;) Vad jag vann?! Jo ett jättefint paket innehållande papper, snören, nålar, blommor, alfabet och brads/nypor. Riktigt fina saker i fina färger!

Första pris ❤

Jag vann ett pris på lördagens lottdragning oxå och detta block med mönsterpapper följde med mig hem på kvällen!

Annars då....

Lillan har reagerat på MPR- sprutan och förutom feber så blev hon prickig på hela fram- och baksida av kroppen...

Lilla prickikorven ❤

Hösten knackar på dörren och det känns skönt att vi stuvat undan utemöbler och kastat skruttiga sommarblommor. Några Erika- ljung ska få bo i våra fönsterlådor i vinter så jag måste iväg och investera när kära maken har tid att följa med (läs;betala och bära) Tolv växter ska med hem från affären och jag är ju som tidigare nämnts lat och bekväm vilket gör att jag helst undviker att åka själv med lillsnorpan. Att fixa en trilsk liten tjej på ena armen och bära flera växtpåsar på den andra... nja, det låter mer attraktivt att åka när vi har fyra händer att dela bördan på ;)
Bjussar på en höstbild på husets baksida, taget nerifrån vattnet där kvällssolen normalt sett ska lysa in på gården mellan alla träd. Just nu är det väldigt nakna träd då det mesta i lövväg ramlat ner på marken.

Tre takfönster som ska bli takkupa och en altandörr som ska bli inbyggd i ett inglasat uterum.

Jag känner mig som ett drägg var och varannan dag, en fet, finnig, blek, slafsig typ som visserligen är noga med hygienen men som inte bryr sig nämnvärt om det yttre. Mjukisbrallor med uttöjda knän, säckiga urtvättade t-shirts och håret i en simpel hästsvans. Not sexy at all! Trots makens kärleksförklaringar och stora vilja att gosa och kramas så känner jag att jag måste rycka upp mig! Fet eller inte, kvinnlig kan man faktiskt vara och få känna sig mellan varven, så idag har jag kört m-tång genom håret och tagit på mig lite finare kläder. Vet ni vad skallen tänker då?! "Hollywoodfru" Va?! Bara för att jag har en leopardmönstrad tunn tunika utanpå svarta tights och svart tischa så trycker hjärnspöket ner mig. En spark i arslet borde det där elaka spöket ha, sen vore en vräkning från min skalle ett trevligt alternativ så att jag kanske kan börja tycka om mig själv lite mer... en dutt iaf...
Något att jobba på minsann...

"Hi, my name is V and I think my sweater is beautiful"
....eller nåt sånt ;)

Nog skitsnackat nu, jag måste hinna lösa lite korsord innan lillsnorpan vaknar.

Ta hand om er och på återseende!
KRAM ❤

torsdag 4 oktober 2012

En dag att uppmärksamma...

...av flera anledningar. Den allra viktigaste anledningen för mig personligen är att min fina farfar skulle ha fyllt 86 år idag! På kanelbullens dag- så perfekt dag för min farfar! :) Hans födelsedag blir en bitterljuv påminnelse om att han inte längre finns kvar i mitt liv, inte fysiskt iaf, för å ena sidan så sörjer jag han och saknar han enormt mycket men å andra sidan så har jag kommit till det stadiet att jag kan le åt allt han sa och gjorde och minnas han med en innerlig värme!

Så typiskt farfar! Med varm hand mjuknyper han stora dotterns arm, en kärleksfull beröring som var så mycket han!

Pappa har gett mig två ljudfiler innehållande farmors och farfars barndomsberättelser, inpratade av dom själva. Stilla tårar rann nerför mina kinder i förrgår när jag för första gången klickade igång filen med farfars raspiga, av sjukdom och ålder märkta röst. Att höra han berätta bl.a om vilka årtal "morsan" och "farsan" hans var födda gick rakt in i hjärtat och jag är så glad att pappa spelade in allt detta! På så sätt kan jag lyssna på farfars och farmors röster om och om igen. Tack och lov så finns farmor kvar i livet än men förr eller senare så kommer även hennes inspelade röst att vara extra värdefull! ❤
När jag och BästMatte träffades 2006 så hade jag alla mina fyra "gamlingar" kvar, nu är det endast en tapper kvar. Hjärtat vill bromsa tiden så man får ha kvar sina kära längre men vettet vet att naturen har sin gång och det kan man inte påverka i alltför stor utsträckning!
Så farfar- var du än sitter och skrattar med guppande mage och plirande ögon- grattis på din dag! Några bullar till dig!

Faktiskt, jag har bakat bullar idag :) Det var hur länge sen som helst och i ett infall- och pga att det var just kanelbullens dag- så knådade jag ihop en litersdeg och ut ur ugnen ploppade ca 100 rykande färska, goluktande bullar! Hälften är vanilj och hälften kanel och busso som jag är så får maken ta med sig en påse av varje till nattskiftet :)

Men jag har hunnit med så mycket mer än så! Det är rent snudd på hemmafru-varning på mig! För det mesta har jag gnolat och haltat mig fram i tillvaron idag men visst tusan har häxan surtant visat sitt fula tryne några gånger. Tro inte att jag är nån tålmodig, äppelkindsrosig bullmamma som med mjöligt förkläde och ungar hängandes i kjolen, strålar ikapp med solen- tillåt mig att skratta åt tanken! Första citron- svängen kom när jag öppnade skåpet där vi slänger sopor- för uppenbarligen slänger vi bara, vi trycker inte ner eller tänker på den som kommer efteråt!

"Kom och töm mig NU!!"

Eftersom det saknades vissa ingredienser till mitt spontana bak så tog jag mig in till en av stans stormarknader för att handla. När jag skulle parkera så kom sur-ilet över mig igen. Ett i princip tomt garage- men varför ska då nån ställa sig jävlat mitt för utfarten från garaget?! En petitess, jag vet, men det stör mig! Och det mest typiska är att det i 8 av 10 fall är en gubbe, +55 som trixat och backat in för att sen bara glida rakt ut. *morr*

Extra svängradie spolierad!

Många tunga påsar anlände hem och dessa skulle packas upp och stuvas in i... ja, i överfulla skåp! Både kyl och skafferi såg ut som att nån hobbybombare testat pyrotekniska medel bland våra livsmedel så det var bara till att börja rensning av stora mått. Förpackningar med datum sedan skattskrivningen i Betlehem åkte i soporna och till slut bars det ut lika många och tunga påsar till soptunnan som det burits hem från affären. Ekvation på hög nivå!

Hur lätt tror ni det var att utföra en sån rensning med en "hjälpsam" lillsnorpa som ryckte och drog i förpackningar, öppnade och hällde ut kvarvarande smulor, plockade in det jag plockade ut... osv, osv?!
Stora dottern som var hemma från skolan utan att vara smittsam eller dödssjuk (mer pga kvinnliga åkommor men ingen mer fördjupning el förklaring på det) såg nog mammas svettiga panna, stirriga ögon och kände det annalkande utbrottet, så hon förbarmade sig över lillasyster. Dom gick och duschade tillsammans och jag kunde i lugn och ro masa fram och tillbaka i köket och få god ordning på saker och ting samt sätta bulldegen till världen;)
Det är som balsam för själen när man får en hjälpande hand! ❤

En fräsig fläta fick jag oxå på skalleknoppen :)

Hon är duktig, min stora tjej!

Som hemmafru måste man ju även ansvara över matlagning och givetvis hade jag handlat hem och förberett middagen som påbörjades direkt efter bullbak. Av med ugnen och på med plattorna ;)

Nu återstår att natta dom barn som fortfarande är vakna och krypa ner under täcket för att låta paddan jobba. Jag missade "Hela Sverige bakar" så det måste jag se på play och även "Svenska Hollywoodfruar" :) Vilken fiffig grej detta är, att kunna se på missade program när det passar en själv! Vårat liv är inte gjort för att följa fasta tv- tider (förutom Luleå Hockeys matcher) så i stället för att läsa en bok när maken jobbar natt, så plöjer jag avsnitt efter avsnitt av vissa serier ;)

Blev detta en skrytinlägg?! Äh, i så fall bjuder jag på det! Jag är inte så präktig eller duktig som jag kanske låter ibland, många gånger är jag bara så glad och tacksam för att min onda kropp klarar av att utföra hushållssysslor- sånt som så många andra tar för givet! Jag får känna mig som en duktig kvinna, fru, mamma och människa och det är mycket värt! Då får ni oxå stå ut med mitt "skryt" och uppräknande av allt jag fixat on my own! :)

Ta hand om er!
KRAM

tisdag 2 oktober 2012

Snabbast i stan...

...det är hon, våran lillskrålla. När pappa går ut i garaget fram och åter och mamma ligger i soffan med snuva och jordens elakaste kroppsvärk- då forcerar hon grinden i trappen till övervåningen och kryper ljudlöst upp. Helt plötsligt hör jag små snabba fotsteg över trägolvet! Så fort jag bara mäktar, masar jag mig upp och ser mig omkring. Hmm, våran sovrumsdörr är stängd, den lämnade jag öppen när jag gick ner sist. När jag öppnar dörren så ser jag en blöjtjock lillrumpa som snabbt gonar ner sig bland våra sängkläder och när hon lägger huvudet på sin kudde (som ligger kvar mellan våra sen morgongoset) och låtsas-snarkar så kan jag inte annat än gapskratta, fota henne och sen krypa ner och mysa med henne. ❤

Zzz pschhh Zzz pschhh Zzz pschhh

För två dar sen hade jag ett demo här hemma, ett homeparty med scrapbookingsaker. Oftast har man ju Tupperwarepartyn, ljuspartyn, inredningspartyn osv så det var kul att ha något nytt och annorlunda. Vi var inte så många men vi hade trevligt och kollade på saker, kikade i kataloger och förutom fikat så surrade vi en hel del- otippat va?! ;) skulle någon vara intresserad av en visning så hojta här eller kontakta Monika som konsulenten heter.
Med i gänget fanns en som inte kunde få nog av fikat och som tillgodosåg sina behov i smyg, innan kvällsgröten skulle tillagas!

Bulltjuven

Igår använde jag Skype för första gången. Ett videosamtal med stora sonen som satt och käkade lunch medan jag skulle natta barn :) Det är fantastiskt vilken teknik det finns att tillgå, det känns som att man är så nära när man kan se och höra varandra! BästMatte jobbade tyvärr just då men jag samlade alla fem barnen runt iPaden och så fick vi en videoguidad tur i det amerikanska huset och vyn utanför ytterdörren. Så fint han har det! :)
Är det nån som vill följa hans äventyr på bloggen men inte har hans adress så är det bara att klicka på länken.
Kika in och se vilken vilken klok, fin och välformulerad son vi har *stolt*

Jag har köpt två fina tvålpumpar på Happy Home.

Denna är fylld med yes handdiskmedel

Perfekta för såna som jag som har värk i leder, man får lätt ut innehållet ur flaskan och den står stadigt med hjälp av en sugkopp på undersidan. En annan fördel är att flaskan gör tvålåtgången minimal- och i våran familj går det åt tvål ska jag säga. Att innehållet i flaskan blir så drygt beror på att man blandar en dutt tvål, eller diskmedel, och resten vatten.

Vatten till nedre markeringen, tvål/ diskmedel till den övre.
OBS- menar tvärtom såklart! Medel till nedre och vatten till övre ;) *klantarsle*

Ut kommer ett härligt skum :)

Vet ni vad.... jag har premiärkört bussen och eftersom den är automatväxlad så det gick bra :) Allt går bra så länge jag inte behöver fresta på klena vänsterfoten för den är långt ifrån fit for fight men jag tränar och sakta men säkert ska den bli bättre!

Lillsnorpan har skallat min snorröda näsa och slagit en fin fläskläpp på mig med en telefon, men så kan det gå när man är 1,5 år och full med vilja, fart och halvtaskig koll på kroppens rörelser *S* Men nu är min smärt- och komfortnivå nådd och passerad så nu måste jag ta igen mig lite innan det är dags för middag i sex hungriga barns sällskap. Stora dotterns pojkvän äter här så antalet tallrikar på bordet blir rätt trots att stora sonen flaxat ur boet ;)

Håll er friska, och om ni trillar dit- nys eller snora inte på folk för då trillar andra dit... som jag till exempel!
Sköt om er och njut av dagen!